|
|
Native Science Native Science
är ett annat begrepp för vad jag brukar kalla urfilosofi. En mycket
intressant bok om denna företeelse har skrivits av tewa-indianen Gregory Cajete som är verksam som
biträdande professor vid University of New Mexico. Cajete är uppvuxen i Santa
Clara Pueblo som ligger strax utanför Santa Fe. Indianfolken i denna
sydvästra del av USA är de som har bevarat mest av sina ursprungliga
värderingar och livssätt, så Cajete har kunnat hämta mycket inspiration till
denna bok från sin egen kultur. Boken heter Native Science – Natural Laws of
Interdependence (Santa Fe 2000) och är en utomordentligt bra genomgång av
begreppet indigenous philosophy.
Cajetes grundtes är att den västerländska vetenskapen måste vara beredd att
ta till sig delar av urtänkandet om jorden ska ha en framtid. Två saker måste
de västerländska vetenskapsmännen erkänna, skriver Cajete: 1.
det som betraktas
som vetenskapligt sunt förnuft är relativt 2.
urfolkens mer
verb-orienterade och metaforiska språk uttrycker kvantverkligheten bättre än
det indoeuropeiskt baserade vetenskapliga språket. Cajete anser att urfolkens
filosofi är vetenskap, närmare bestämt en vetenskap som föds ur ett kreativt deltagande med naturen. Allt i naturen har något att lära
människan och tillvägagångssättet i native
science är att öppna sig för den naturliga världen med alla sina sinnen,
kropp, själ och tanke. Native science
grundar sig på direktupplevelser av naturen, där ritualer och ceremonier är
några av de tekniker som står till buds för att få tillgång till kunskap. Det
finns i grunden ingen uppdelning mellan native
science och andlighet. Genom att delta
kreativt med naturen, eller som Cajete skriver, röra sig kreativt med de
dynamiska processerna i kosmos i stället för att försöka kontrollera dem,
utvecklar man ett djupt kunnande om naturen och alla de väsen och företeelser
som finns där. Native science
omfattar så vitt skilda discipliner som astronomi, jordbruk, växtförädling,
örtmedicin, djurhållning, jakt, fiske, metallurgi, geologi, andlighet,
samhällsvetenskap, språkets och tänkandets natur, tid och rum. Native science
är sprungen ur och beroende av de relationer som urfolken har upprättat med
platsen de lever på och med jorden som helhet. Cajete gör i boken
bland annat en grundlig genomgång av olika indianfolks bidrag till
mänsklighetens utveckling när det gäller jordbruk (utvecklingen av ätbar
potatis, tomater, bönor och majs), metallurgi, arkitektur, vägbyggen, vatten
och avlopp med mera. Intressant för alla som lever kvar i föreställningen att
Amerikas indianer var primitiva jägare och samlare. Grunden i native science, urtänkandet, är att
allt hänger samman, att allt påverkar allt annat, att även små saker har
betydelse, att människor är medskapare i kosmos och lever i ett hav av
relationer med andra människor, arter, landskapet, vädersystem och andliga
dimensioner och att människan har ett ansvar för att bevara harmoni och
balans (=att vandra i skönhet). Det mänskliga
samfundet är en del av naturen och inte åtskild från den och naturlig
demokrati måste råda där alla arter tillerkänns rättigheter. Vi vävde inte
livets väv och vet inte hur vi ska reparera de skador som vi har åstadkommit,
skriver Cajete, och förespråkar en process som han kallar re-learning, där vi människor
återupprättar, på djupet, vår förbindelse till landskapet och alla dess
väsen. För detta behövs en ekologisk kosmologi, där just native science kan ge viktiga inslag. |